onsdagen den 30:e mars 2011

Jag har en alldeles egen kittycat. Han bor hemma hos mamma. Han tycker inte om mig. Jag får inte klappa honom. Och han kan sitta och titta på mig långa stunder. Väldigt oklart vad han tänker. Men det viktiga är att han är MIN. Det bestämde jag nästan direkt när han kom ur sin mammas mage. Som också bor hos min mamma. Nu blev det kanske förvirrande. Poängen var: det här är "min" katt och visst är han fantastiskt vacker?

0 kommentarer:

Skicka en kommentar