Jag förstår att många av er nu blir både nyfikna och oroliga. När jag är redo ska jag berätta det för alla, skrika det ut i världen. Men ett steg i taget. Det jag kan säga är att det är en stark fobi jag har, en fobi som skapar alla mina fysiska besvär. En fobi som gör att jag ständigt är utmattad. En fobi jag en gång för alla gett mig fan på att bli av med.
Lite komiskt att det krävs att man ska bryta ihop för att känna sig stark igen.
Tack Maja för att du finns och lyssnar.
Nu ska vi lämna allt det här dramatiska och göra något helt annat. Jag, Maja, Malin och hennes man ska ha drinkkväll. När vi sedan är lagom runda om fötterna ska vi gå till södra Gotlands största event: hela hallen gungar. Ishallen görs om till dansplan som fylls med bönner. Tyvärr så verkar det som att vi är de enda från skolan som vågar gå till denna jätte-bonn-fest. Men vi kommer ha skoj. Riktigt skoj.
Puss på er!
